saknad
Jag har jobbat med X-It sen dag ett, 2 timmars arbete var dag. Hon va hela mitt liv och nu har jag inget kvar. Att man sen inte kan känna med mig och mitt beslut, det kan jag oxå ta men inte att jag inte fått en chans att förklara.
X-Its öde e jag jätte ledsen över och den ensamhet jag känner går inte att beskriva med ord. Min bästa vän finns inte hos mig längre å mina tårar tar inte slut.
X-presas besvikelse över mitt beslut kan jag oxå köpa men inte att jag inte e dem en värdig valpköpare.
Enligt min omgivnings tycke var mitt beslut rätt. Hon bet ett barn, helt oprovoserat. Att barnet inte e som andra barn har ingenting med saken att göra då hon känner pojken sen tidigare.
En hund med den kalibern och den rädslan hon uttvecklat de senaste halvåret och d arbete jag har lagt ner i henne för att det sen skulle sluta såhär e tragist! Ingen e mer ledsen eller upprörd än jag.
Som svar på komentarerna där man anser att bloggen e stötande på något sett så finns valet att inte kolla in här.
Jag väljer att ha kvar bloggen till minne av min bästa vän och planerar att ha den som minneslund med inkommande av fler fina bilder på denna underbara hund både sen hon va valp och sen hennes vuxna(re) år.
//j
Ja d va väl fint sagt Jaya, vill bara lägga till att denna underbara hund som idag inte finns me oss hade aldrig klarat sig på utställningarna om hon varit så farlig att hon hade behövt avlivas. Som tex senaste utst. då d va nästan 3000 hundar anmälda och ja hur många är man inte per hund på en utst, ca 2/pers i snitt.
Dvs ca 6000 människor minst, stora som små.
Många funktionärer å många som går in me sina hundar bara för att titta på alla fina raser. Så d e alltså MÅNGA människor på plats å mkt spring. När det händer en sån sak som hände X-It så brister det i ledarskapet. Kolla tex på MANNEN SOM TALAR MED HUNDAR Cesar, han skulle ju behöva avliva ALLA typ då. Men mkt ligger hos oss som ägare.
En hund som X-It hade förmodligen fått d mkt bättre om d hade gjorts ett ägarbyte på henne isället för att ha en trött å illamående gravid heltidsarbetande matte. Så beslutet va självklart tungt å ja hoppas hon e nöjd me d å kan leva me d resten av sitt liv!!
Å va d gäller våra underbara uppfödare i landet som försöker göra allt för att vi ska få så bra hundar som möjligt å att dom hamnar i bra familjer, har vi som ägare/köpare till hundarna skyldighet att meddela om något bra händer å självklart om nåt dåligt händer.
Å en hund me den kalibern som X-It hade så tycker ja självklart att hon hade kunnat fått en chans hos tex nån bonde på landet å kanske fått lära sig använda sitt huvud å fått jobba varje dag. D finns faktiskt folk som tar hand om "problemhundar". När X-It varit me mig å mina barn i mitt hem(som är överallt)så har det ALDRIG varit några problem.
Men när den som håller i snöret på hunden överför negativ energi å att allt e farligt runt omkring den å att hunden e farlig för allt så kan d ju inte bli annat än tokigt. Men som sagt va hade hon fått chansen att använda sitt huvud på rätt sätt så hade hon levt idag.
Å ja har fått höra att ja inte ska lägga mig i för d e inte min hund, ja vet d. Men hon har betytt sååå mkt för mig å d vet Jaya. Å ja måste också ha rätt att reagera å bli ledsen å arg över detta beslut som ja inte tycker är rätt. Ja e inte mer än mänsklig.
X-It är å kommer alltid att vara en stjärna i mina ögon. R.I.P
//X-Its handler Helena Beacock
Får se nu hur länge detta ligger kvar innan hon raderar denna som me allt annat ja skrivit efter X-Its död.
