25.04.2011

vidare..
Jag tog bort min hund, och bästa vän, i förra veckan. Efter ett års hårt jobb med en stor och robust hund på 47 kilo med enormt ostabilt och osäkert lynne. Man brukar prata om att hundar kan ha "hjärnspöken". Denna hund var mitt liv och beslutet att ta bort henne var allt annat än lätt men samtidigt,för mig, självklart. Hon blev under det senaste året rädd för allt från när jag skakar lakanen i sovrummet till gardiner som blåser.
Till en början var det dammsugaren och hundar av liten sort som var hennes stora fara. Vi, hunden och jag, har jobbat med att få henne stadigare i psyket och ge henne högre självförtroende både med hjälp av information via internet, cesar milans metoder och profitionell hjälp av utbildad hundinstruktör.
Vi har jobbat så mycket fysiskt som tillåts utan att slita på hennes tunga kropp och hennes leder. Jag har aktivt varje dag jobbat med mitt ledarskap och har därmed stärkt hennes och min relation. Efter oerhörda framsteg med både det ena och det andra slutar det med att hon blir rädd för ett barn på gården, gör utfall och får tag i pojken. Han i sin tur hann kasta sig åt sidan och jag hann få stop på hunden med hjälp av kopplet. Den blev bara ett nafs denna gång. Nästa gång blir det inte ett nafs utan en rejäl skada på ett oskyldigt barn, som i sin tur kanske får skador både fysiskt och psykiskt för resten av livet.
Min uppfödare tycker att jag gjorde ett dåligt val som inte gav hunden en chans, vill inte lyssna till att hon fått ett antal chanser under det senaste året och tycker att jag inte är en värdig valpköpare eller hundägare för den delen. De fick höra om avlivningen via hundens ”handler” som ringt och berättat "sin version". De har trots detta besked inte hört av sig till mig och frågat vad som hänt utan tycker bara att jag i allmänhet är en dålig hundägare. Inte någon som helst förståelse för att jag mår dåligt av allt som hänt både med hunden och pojken. Självklart ville jag ringa och berätta allt, men jag behövde samla mig.
De vill hitta en anledning till hundens beteende som att hunden kanske hade en dålig dag eller ville försvara mig för att jag är gravid. Hennes ”handler”, som känt hunden knappt 3 månader av hennes 3 år tycker detsamma och att det är mitt dåliga ledarskap som gett hunden sin rädsla.
Jag har både innan jag skaffade hunden och under tiden jag hade henne läst på om rasen där ras- standarden säger att det ska vara en stabil, orädd och lugn-i-alla-situationer hund. Jag förstår också att alla hundar är olika och att standarden på hunden är en önskan mer än ett "ska".
Som skrivet, en hund av denna storlek och kaliber är ingen leksak. Hennes osäkerhet gynnar ingen, allra minst henne. Jag anser att mitt beslut visar att jag tagit mitt hundägarskap på allvar och enligt mitt tycke ska hundar inte bita barn utan anledning. Det där dåliga ledarskapet anser jag är en försiktighet mer än en rädsla från min sida. Att veta vad hunden e kapabel till om man inte är vaken som ägare, och jobba med de problem som uppstår och inte bara låtsas som om de inte finns.
Jag har ett antal människor i min närhet som kan vittna om att jag lagt ner all tid och energi i hunden med många framsteg och fler bakslag, ett fram två bak ungefär.
Jag har gått igenom situationen ett antal gånger i huvudet och kommer fortfarande fram till samma beslut. Hon bet ett Barn, som hon dessutom kände och har umgåts med tidigare.
Ett alternativ var att skicka ut hunden i skogen till någon gubbe så hon får vara kvar i livet. Utan att se till vad hunden mår bra av. Hur skulle hennes psyke se ut om ett år utan den mentalträning hon behöver. Skyddar man hunden genom att inte utsätta den för prövningar och utmaningar och psykisk träning?
Hunden var min bästa vän och världens snällaste, men sanningen är också att hon var oerhört rädd och utåtagerande och den dagen jag tog beslutet att ta bort henne var den värsta dagen i mitt liv…
//J
R.I.P. va d ja...
Jag vill bara få sörja min vän i lugn och ro.
Denna blogg ska som skrivet användas som en minneslund för mig och de som annser att de vill besöka den av samma annledningen. Vore oehört tacksam om påhopp om att jag ska leva med detta beslutet resten av mitt liv och en massa tycken om att jag kunde tänkt till inte förekom då jag inte vill mötas av detta då ja har fullt upp med det sorgarbete som blev stillastående pga onämda omständigheter.
Nu Hoppas jag att denna blogg blir kommentar-fri och en blogg man kan kolla igenom och minnas den underbara hund hon var.
Å glöm nu inte att jag oxå e människa, tydligen en oerhört negativ, rädd å med ett otroligt dåligt ledarskap, men fortfaramde människa. Å va Cesar Milan beträffar så finns det bara en av honom...
Jag e inte ute efter att försvara mitt beslut. Jag e inte ute efter att bråka eller ens diskutera. Detta speciellt inte med nån som önskar mitt barn olycka.

saknad
Jag har jobbat med X-It sen dag ett, 2 timmars arbete var dag. Hon va hela mitt liv och nu har jag inget kvar. Att man sen inte kan känna med mig och mitt beslut, det kan jag oxå ta men inte att jag inte fått en chans att förklara.
X-Its öde e jag jätte ledsen över och den ensamhet jag känner går inte att beskriva med ord. Min bästa vän finns inte hos mig längre å mina tårar tar inte slut.
X-presas besvikelse över mitt beslut kan jag oxå köpa men inte att jag inte e dem en värdig valpköpare.
Enligt min omgivnings tycke var mitt beslut rätt. Hon bet ett barn, helt oprovoserat. Att barnet inte e som andra barn har ingenting med saken att göra då hon känner pojken sen tidigare.
En hund med den kalibern och den rädslan hon uttvecklat de senaste halvåret och d arbete jag har lagt ner i henne för att det sen skulle sluta såhär e tragist! Ingen e mer ledsen eller upprörd än jag.
Som svar på komentarerna där man anser att bloggen e stötande på något sett så finns valet att inte kolla in här.
Jag väljer att ha kvar bloggen till minne av min bästa vän och planerar att ha den som minneslund med inkommande av fler fina bilder på denna underbara hund både sen hon va valp och sen hennes vuxna(re) år.
//j
Köping 18/7 2009
Domare:
Kenneth Edh
Vi börjar såklart med att tacka för en rättvis bedömning:
x Utmärkt
" Bra prop. Välform huv. Bra ... (ser inte va det står) Mörka ögon ngt lätta öron Bra hals, rygg, ... (nått igen som man inte ser va d står) . Tillr. stomme Kroppen behöver mer volym. Fin päls bra sidorörelse men ngt marktung bak "
Den här dagen får 3.5 av 5.
Bra väder, ngt varmt.. Bra mat: Pasta sallad ! Mmm så gott!!
Som alltid bra sällskap och mycket fina hundar ! Bra med utrymme att sitta å äta å låta hundarna gå runt.
Resan dit gick bra men hem va mindre kul, jag va såå trött. X-It klagade dock aldrig, hon trivs verkligen i Helenas bil!:D
Hon gick vidare till konkuransen och fick sen en andraplacering drar ner poängen för dagen.. Vi ville juh såklart ta första placeringen.. men d e bara påt igen..!
Det av roligt att se en till Canario i ringen, hoppas på fler sånna i kommande utställningarna.
Tack igen, Helena, å precis om du säger säger ja; Vi ger ALDRIG upp! :D
Å så lite bilder:
Här e hunden som knep förstaplatsen , stort grattis.
Men min Hounde skrattar faran rätt i ansiktet " - Jag tar dig nästa gång:P "
Stort tack till
Wästermanlands Kennelklubb
Norrköping 6/6 2009
Domare:
Tolson Ronnie, IRLAND
Vill börja med att tacka för en rättvis bedömning;
" Corr head and bite, good reach of neck and topline
moved well, temperament suspect"
Den har dagen får 4.5 av 5.
Bra väder, varken regn eller steksol. Bästa sällskapet, god mat. Inte bränt en krona. Resan både dit och hem gick superbra, ingen spydde, somnade eller svimmade, möjligen slumrade X-It till nån "minut" ...
Två små snedsteg varav ena i ringen då hon la svansen mellan benen när hon tyckte domaren va litt läskig..lillgrisen då..*kramar*. Helena tror att det va därför hon inte fick något HP, CK eller Cert, synd d. Men det är bara på ett igen!
Så har du gjord det lillgrisen, din första utställning!! Ett rött (plast)band och en 1:a plasering, grattis!!
Där var bara en enda X-It som tävlade, men hon behövde inte ha kommit på första plats för d. Man kan juh få ett blått band vilket hade varit mindre kul eller så kunde d blitt ett gult vilket hade varit riktigt illa!
Här är lite bilder, dem saknar dem roliga kommentarerna, vilket beror på att det e sånt klödd med det.
Tack så jätte mycket,Helena! Du gick upp 05.00 i morse körde 2 timmar dit, fixade&donade, sprang runt me vovva i ringen och körde sen 2 timmar hem. Du är obeskrivlig!! :D
men hon nog litt less...
Stort tack till
Östergötlands Kennelklubb